Bergkvist Svensk Mästare i sprint!

Oj vart ska vi börja, vi kan börja med ett konstaterande. SM Guld i Rallysprint 2015 var vår dröm, och den slog in.

Om vi backar några steg.
Vi (Emil och Jocke) åkte ner på fredag kvällen med en bra känsla. Veckan innan var kaotisk med allt från motorras till väldigt få test kilometrar. Men när vi satt i bilen ner till Örebro var humöret på topp och vi satte upp vårt första mål där, vi ska ta oss till final i alla fall. Sen får vi se hur vi lägger upp det från där.

På reccen så kändes det att vi fick till noterna bra direkt, men att vägen kommer nog vara ganska uppkör redan när vi kommer, som bil 29.
När vi står i startgropen för kvalet SS1 så sa vi i bilen ”nu kör vi igenom och försöker att bara undvika misstag”. Kändes lite ryckigt och jag läste inte noterna perfekt, men när vi kom in i servicen fick vi reda på att vi var 3:a. Kändes lite överraskande för riktigt så bra kändes det inte.
Vi följde tiderna när de börja komma in på SS2 och insåg efter ca 20 bilar att vi borde vara klara för final. Vårat första mål var uppfyllt, men vi ville känna lite på greppet och bilen så vi tog i lite mer än på SS1. Allt gick kanon till målsvängen, vi visste att det var ett ”hål” i vägen där, men när man går in i tävlingsbubblan så är det svårt att bromsa när vi vet att alla andra håller i. Detta tankesätt var inte helt 100% just här just nu. Resultat, en liten flygtur och kylaren trasig. Inte bra, då vi inte hade med oss några reservdelar.

Efter mycket jagande efter en ny kylare (utan resultat…) så kom vår vän Patrik Adolfsson med iden att vi kan ”svetsa” ihop kylaren. Det funkade och vi är väldigt tacksamma för den snilleblixten. (Värmlänningar kan man lita på!) Här vill både Jag och Emil tacka alla som lade ner otroligt mycket med tid och kraft för att få vår bil redo för finalen.

När det väl var dags för finalåk nummer 1 så höjde vi ribban lite, innan start så sa vi ”nu jävlar ta vi i, så får vi se hur långt det räcker!” Och det räckte långt! Känslan i bilen var perfekt, vi fick med oss mer fart i skogspartiet och inga misstag. (Emil tyckte vi hade fegat lite, men jag vet inte om jag håller med…) 0,4 sekunder efter Leif Petersson, och andra plats.

Nu börja vi känna att jäklar, tar vi i lite till och sätter ett åk utan misstag så kommer det räcka till medalj. Det var ganska kort om tid inför sista finalåket, men nu var stämningen i bilen följande. ”Nu får det bära eller brista”.

Vi gav oss iväg på sista åket i finalen och allt stämde, Emils körning var superb och all timing med noter och bromspunkter var klockrena. När vi gick i mål, ja då kändes det att har någon tagit över en sekund på oss, ja då är dem värda silvret. Oj här blev det jobbigt, vi visste också att Leif måste sätta ett bra åk för att hänga med. Det var först när vi kom in på serviceplatsen som vi förstod att vi hade tagit guld.!

Herregud vilken känsla, vinna SM sprinten i en lånad bil med ytterst litet test innan, vinna vårat första SM GULD. Helt obeskrivlig känsla, allt gick i ultrarapid och slowmotion samtidigt.

Vi vill tacka alla som på något sätt har stöttat oss, vänner, familj, sponsorer och självklart alla eldsjälar i Emil Bergkvist MOTOR med Hans-Olov i spetsen som lägger ner så otroligt mycket tid, utan att få en krona.
Vi vill även ta tillfället i akt att även tacka Lars Hedqvist (Lån bil), Trendab (Reparation topp), Per-Arne Ljung, Kjell Andersson, Micke Broman (som fick till bilen så bra), Patrik Adolfsson, Tommy Högström, Daniel Hoffman och Kenneth Jönsson ( Rallykamrater som hjälpte till att lösa problemet med kylaren).


» Pressrelease från Emil Bergkvist Motor.

» Denna samt tidigare pressreleaser, se

Publicerad: