Tror aldrig det varit sådan trafik uppför den branta Skräddarbacken. Lördagen började annars med en timmes regn, men sen kom solen. Förste besökare var Göte Nygrens kartläsare Mikael Yliluoma. Han berättade om strapatser i rallyskogen. – Titta där, Göte kom på 11:e plats i A-förar Std B under Badarsvängen 1978. Bilarna började rulla in mot huset, en efter en. Som tur är hade jag utökat parkeringen till i år. Räknade ledigt med att få plats med 10 bilar. Jag hade det på känn, det var ju inte vilka rallybilar som helst som var på plats!
Det var inte bara klassiska rallybilar, resultatlistor och gamla tävlingsbilder som visades när man kom upp för Skräddarbacken. En meriterad konstnär visade sina akvareller i blandteknik och i experimentell konst, Karin Pettersson från Örebro.
Keramikern Jennie Henriksson, född och uppväxt i Gammelhyttan, visade sina avancerat tillverkad organiska kärl, innehållandes material från trakten.
Dessa två ingick i konstrundan Ljusstråk, som utgick från Nora. De historiska Rallybilarna och ”Rally i text o bild” var liksom vid sidan av. Men på samma plats!
En man lät sin hustru fotografera honom då han nästan kramade den röda Saab Sportens tak. Han la sitt huvud mot taket och log överlycklig. – Jag har haft en sådan här bil, en T-bil berättade han. Jag skulle ha haft kvar den! Vi öppnade motorhuven och han berättade om mekandet kring motorn och vad som stötte på problem ibland.
En man dök upp med jackan full av påsydda dekalmärken, han visade sig ha varit involverad i Ford-klubben under många år. – BURTON som det står på ”Bengas” ventilkåpa i Cortinan, är ett trimningsföretag i London som fortfarande existerar, berättade han.
Helt ljudlöst kom två cyklandes par gåendes uppför den branta Skräddarbacken. Vilken prestation! Konstföreningen Ljusstråk hade ett lotteri man deltog i om man cyklade runt och fick en stämpel införd i sitt häfte.
Akvarellmålning, keramik och rally, visade sig komplettera varandra bra, allt enligt besökarna. Det var en fantastiskt trevlig stämning i det soliga lite höstaktiga vädret.
Ja, vi fick lyfta på motorhuven många gånger i bilarna. Adams PV hade en hög ventilkåpa konstaterade vi, men det berodda på rullvippbryggan. Man var också fascinerad av den långa raka växelspaken i PV:n. Det var ingen vanlig M40 här inte!
En f.d. polis berättade om när han var med och introducerad Saab 99 Turbo för sina kolleger i slutet av 70-talet, utbildning, testning och information om bilen m.m.
Jag hörde två personer stå och prata om rallybilarna, varpå den ena sa. – Vilken bil skulle du välja om du skulle få? Det kom aldrig något svar. Inte så konstigt kanske, de var lika fina alla tre!
Alla besökare, män som kvinnor tyckte att det var roligt att se så gamla bilar. Dessutom i så fint skick! – Tävlar dom verkligen med bilarna? Jaa, svarade jag, idag är de här för uppvisning. Men snart är det tävlingsdag. Volvo PV:n ska delta i SM i Sandviken om två veckor. Att dom vågar tävla med så fina bilar, undrade många. Jo, men det här är entusiaster, skickliga förare och duktiga mekaniker.
Personligen tycker jag det är extra roligt med Ludvika-gänget. Unga människor som vill framåt i rallyspåret. I en gammal häftig topptrimmad PV. Dessutom med en duktig förar och kartläsarbesättning i. Omgivna av hänförda mekaniker.
Slutsummerat helgen Rally & Konst 2020, var alla inblandade väldigt nöjda och belåtna. Fantastiskt väder, många besökare och mycket trevliga människor. Sammantaget blev det en toppen helg!
- Hoppas vi ses igen, avslutar Nils-Brage Pettersson.
– Det här var nog annars lite av en favoritbil för mig, berättar Karl-Gustav Boström Hällefors MK och pekar på ”Knaggens” Volvo PV. Han började med O-tävlingar för att sedan gå över till VW 1500 S och rally. Snabbt ”böt” han upp sig till en Saab. En så kallad T-bil som han hämtade i Trollhättan 1970. Han fick den till reducerat pris. Körde Svenska Rallyt i slutet på 70-talet. – Men vi hamnade på taket vid Kloten, jag och Willy Andersson, med bara två sträckor kvar att köra! Min sista bil i tävlingssammanhang blev en pilgrön VW 1303 S.
Det kom en skur strax innan stängning söndag. Vad vore rallylivet utan kunniga arrangörer, dessa skickliga funktionärer som har ”koll” på allt runt omkring? Den administrativa personalen som gör allt för att förare och kartläsare bara kan åka rally! Ja, en sådan person är Anette Pettersson, smålandstjejen som flyttade upp till Örebro i mitten av 70-talet. Meritlistan kan göras lång, vägvakt, funktionärslicens, tävlingsledare, ordförande, styrelsemedlem i västra bilsportsförbundet, m.m. Hon hjälpte senast till under Slottsprinten i juli i år. Vid kartläsarsidan står ”Co-drivern” själv, Per-Erik ”Beppe” Svensson. Han startade faktiskt sin karriär hos undertecknad. – Det var i Kvastadansen Kalmar 1978. Vi kom några kilometer in på första sträckan, sen gick kopplingen i Amazonen, det var bara att bryta. Egentligen var det Ronny Wallberg, snabb Std. B-förare som fick in mig till Teknis MC, berättar ”Beppe”. Som sedan mest åkt med fortåkaren Staffan Bergdahl. – Först i en 142:a, därefter Ascona B, Audi 80 Qattro, Mazda 323. Inga dåliga bilar, men värst tror jag var Toyota Corollan som var en WRC-bil! Men Ford Escorten, RS 1800 han har nu, går inte av för hackor heller. Eller som engelsmännen brukar säga ”Världens bästa rallybil”!
Publicerad: 2020-09-07 20:12